Stenknackaren

Den ideala Stenknackaren

En humoristisk betraktelse av Gunnar Hallgren om en annorlunda hobby.

Att ha en så obskyr hobby som att leta efter något i marken är få förunnat. När en icke invigd person ser en stenknackare i aktion brukar denne uppföra sig efter ett bestämt mönster. Först ser han konfunderad ut men kan inte med att fråga vad personen nere i hålet har för sig. Efter att ha betraktat det hela en stund tar i allmänhet nyfikenheten överhanden och de flesta brukar göra en kringgående lov så att de så småningom kommer så pass nära att de kan komma med en försynt fråga. VAD LETAR NI EFTER?  Den lite elake stenknackaren kanske svarar MASK!
Den lite mer seriöse svarar naturligtvis inte så. Han/hon tar upp första bästa stuff ur den växande högen av sten, jord, rötter och annat som naturen har placerat över de förstklassiga fynd som han vet finns under allt detta. Därefter håller han/hon upp stuffen så den nyfikne kan se och börjar en längre utläggning om de ingående mineralen i stuffen och om geologi i allmänhet.
Den nyfikne brukar då reagera på två olika sätt. Han ger sig av, mumlande diverse ursäkter, övertygad om att personen i hålet i marken har minst ett par skruvar lösa. Eller….. Han erinrar sig att en mosters brylling hade en sten som han fått av någon som troligen arbetat i gruvan/stenbrottet för mycket länge sedan, varefter en längre diskussion utspelar sig om vad det kunde varit för något mineral/fossil som då hade hittats. Vissa stenknackare har när detta stadium uppnåtts översköljts av en enorm välvilja för den nyfikne och överöser denne med mer eller mindre värdelösa stuffer och förklaringar om ingående mineraler och vilka parageneser man kan finna dem i osv. Efter detta brukar den nyfikne snabbt avlägsna sig och stenknackaren kan återgå till att leta upp det stora FYNDET.

Man brukar indela stenknackare i två kategorier: Mineral-idioter och Fossil-fanatiker.
Vilken kategori som är värst beror på vilken grupp man själv tillhör. En kombination kan förekomma men det är vanligen när intresset för geologi ligger i sin linda eller entusiasmen över hur lober och ögon sitter i fossilen inte har blivit riktigt stabilt. De ideala egenskaperna som en stenknackare bör ha skiljer sig inte mellan mineral- och fossilsamlare utan kan sammanfattas ungefär så här……Först och främst bör man inte låta ett arbete inkräkta på den tid som man behöver för att göra det stora FYNDET nere i någon grop.
Om man inte kan få betalt för att leta och måste arbeta för att försörja sig skall man se till att ha ett arbete med mesta möjliga betalning på kortast möjliga tid för att få tiden till stenknackning att räcka till. En annan möjlighet är att låta arbetet ta all tid man har och med ett ekonomiskt överskott betala andra letare för deras FYND. Detta är emellertid ingenting för den sanna stenknackaren. Nej han/hon offrar all sin tid och pengar på att hitta det stora FYNDET och för att till fullo kunna utnyttja tiden till att leta, gräva, knacka och svära bör man inte ha alltför långtgående relationer till det motsatta könet. Om man mot förmodan skulle inleda någon relation av stadigvarande typ måste man tänka på följande:

1-) Välj någon som delar ditt enorma intresse för att klättra omkring i naturen och leta efter en varphög som enligt kartan skall finnas där men som tydligen har flyttat på sig. Om han/hon efter ett antal sådana exkursioner i ur och skur eller pinande hetta fortfarande står ut med detta, då är du att gratulera, du har funnit en riktig vän och stenknackare. Var ytterst rädd om denna person.

2-) Om valet av någon att ha möblerna ihop med gjordes innan det stora intresset för stenar uppstod och denna någon inte delar ditt intresse är det bara att göra bästa möjliga av situationen.

Man inför KUPONGSYSTEMET. Vad innebär det?
Jo, man utfäster sig till den motsatta möbelinnehavaren att utföra diverse prestationer vad beträffar praktiska arbeten såsom att mata kanariefågeln/katten/hunden mot en heldag på någon varphög. Man kan till och med gå med på att hälsa på hos svärmor i utbyte mot en långhelg på någon känd mineralplats såsom Långban. KUPONGSYSTEMET innebär trots allt en möjlighet att ta sig ut i naturen och fördärva det horisontella peneplanet. En annan variant är att inköpa en enklare stentrumlare och så snabbt som möjligt köra lite strandsten i den så de blir blanka och fina som man sen använder till olika dekorationer och på så sätt får en anledning att leta efter nytt material.

Hur, var och när kan man utöva denna hobby. Hur gör man? En förutsättning är en sten och något att slå på stenen med. Man kan ju alltid ta en annan sten och slå med men i det långa loppet är det bättre att använda någon sorts hammare. Det finns många olika slag av hammare från den minsta ciselörhammare till en stångjärns dito. Vilken man väljer är naturligtvis upp till var och en men de som hållit på ett tag brukar rekommendera en geologihammare. Skydd för korpgluggarna är också att rekommendera och cyklopmodellen kan man ju behålla på när man badar av stendammet efteråt. En lupp av enklare slag kan behövas om man inte specialiserar sig på kristaller i den större storleken, detta utesluter emellertid de flesta svenska fyndorter.

Var börjar man? Se dig om, men börja inte med grannens mur av röd ortocerkalk eller gångstig av sjöstensplattor. Ge dig heller inte ut på någon byväg och förstora potthålen för då riskerar du att det hela tar en annan vändning än vad som var avsett. Nej, ut i den fria naturen där inte någon kan bli miljöskadad när du missar och slår dig på tummen. Man kan med fördel välja något ställe som ex.vis vägverket, en makadammfirma eller en tokig inmutare har förberett lite grann. Man bör då ta hänsyn till vad för slags fyndort man beger sig till så man får med sig rätt utrustning för en lyckad dag. Är det en ’mullvads-ort’, vilket innebär att någon varit ofin nog att placera en massa jord och löst grus över det stora FYNDET kan allt från planteringsspade till grävmaskin (Bobcat) vara berättigat. En flåhacka av normalstorlek är nog ändå att föredra. Är det en ’bryta-spetta-lyfta-sten-ort’, alltså en varphög, har som regel ett antal stenknackare som började sin bana långt tidigare varit där och rotat före dig. Den översta delen av varpen innehåller då troligen inte det stora FYNDET UTAN DET BLIR TILL ATT AVLÄGSNA DEN FÖRSTA METERN ELLER SÅ FÖR ATT KOMMA NER TILL DEN NIVÅ man TROR ATT INGEN OPTIMIST HAR VARIT på TIDIGARE. Om ett månlandskap breder ut sig framför dig med stora hål i varpen och mycket knusad sten så ger den sanna stenknackaren inte upp utan letar reda på det ställe där ingen har tänkt på att gräva, nämligen i utkanten av varphögen.

När är det lämpligt att utöva denna exclusiva hobby. Vaergang sa dansken. Regn, slask och dåligt väder avskräcker inte, det finns bara dåliga kläder och utrustning. Smärre svårigheter som snö och is avhjälps med snöskyffel och ishacka och lite tjäle utgör inget hinder för En ideal Stenknackare.

Det är bara att sätta igång och leta. Lycka till.